Det händer så mycket så jag inte ens hinner med att blogga. Upp och ner och fram och tillbaka. Jag har börjat leva igen. Höll på att bli knäckt av senaste anmälan mot mig då jag nu inser vem som lagt in en anmälan men skit ska skit ha och varför gräva ner sig när man kan hämnas istället? 

Vi målar hallen grön, planerar vårt liv tillsammans och jag kör hårdträning som vanligt. En mil om dagen. Stark kropp ger starkt psyke. Har ett kaos hemma av allt målande, flyttande MEN, det blir bra när det blir klart. 

Helgen spenderades i ett regnigt och orosdrabbat Forshaga så var skönt att komma hem, för en gångs skull. Saknar mitt minibus så hjärtat värker. Åkte på ett gallstensanfall och avvaktar vad som nu ska ske. Kontaktat terapihjälp och inväntar svar. Nu ska jag bli HEL! Planerar att börja göra naglar och cupcakes att göra vid sidan om och sälja. Ingen blir ju rik på socialbidrag. Så, vill ni ha cupcakes kan ni ju säga till. Ska dra igång musiken med Tommy igen så snart kommer ni höra nytt från skräp.

Idag har jag iallafall tagit en mysfika med Sandra och Elin. Vi pratade Bigbrother, porr och bebisar. Rekommenderar varm söta grodan. Mysigt, billigt och GOTT! Annars präglas mitt liv av ett enda rörigt fotbollstittande och jag är så trött på Zhlaaatan och hans problematik med att säga BRA, det heter inte BLA! 

Well, för mycket att göra, för lite tid. 

Igår/idag har jag fått många värmande sms. Utan att nämna några som helst namn eller avslöja någon så ska jag här skriva ut dem som ett bevis på vilka underbara människor vi är.

"Du är en go mamma sofia! det ska du alltid veta! och det vet jag för det har jag sett! om du vill kan du allitd ge mitt nr till soc eller vad de nu må vara som ifrågasätter det!!! glöm inte det.. du är bra. KRAM! Ett tilläg! jag har ingen anledlinga att "bara säga" så här. jag tycker det verkligen.. och du måste veta det!"

"Snälla lilla du, skulle aldrig prata illa om er. Lovar! Jag har inget intresse av att prata illa om mina vänner och jag ser er båda som vänner. Kram!"

"Jag är på din sida och jag vet att du älskar honom."

"Älskade lilla vän/vänner. Jag har aldrig pratat illa eller skit om er för jag avgudar er som mina vänner. Tycker inte att du är en dålig förälder utav det lilla jag har sett. Och knark? Nej, det har jag aldrig sett er ta någon gång. Jag älskar och sknar er"

"Läser din blogg och fb emellanåt. Ni tre har det bra tillsammans. Finns folk som inte gör annat än att sprida rykten för att dra ner andra i skiten. Men kämpa på Sofia, du verkar vara en kanon mamma." 

För att inte tala om allt stöd jag fått från Nevs mamma, min fabror med familj, min faster och andra vänner, mamma...jag älskar er! 

Mycket händer. Igår var det utvecklingssamtal för mitt lilla hjärta. Uuuh så glad jag är över att vi har fostrat denna guldklimp till att bli som hon är. Lovord från fröken kan jag lova. Skönt med feeback. Mini är alltså en bra kompis, alla ska få vara med. Hon är full fart framåt men ändå försiktig och hon har börjat ta det med ro att mamma och pappa inte längre bor ihop, då det var lite ledsamt i början men med klar förbättring. Bra på naturkunskap och matte (Ja, de har börjat med något nytt angående läroplanen) Fröken hade gjort en intervju med henne och nu går mini omkring här hemma och intervjuar oss vuxna med frågor som: Vad tycker du om att göra. Kom på mig själv förut när hon somnat att jag svarade enkla saker som att träna, pyssla och hålla på med musik. Glömde det viktigaste och det är ju att vara med henne, så det måste jag berätta för henne det första jag gör till morgonen. Hon är ju mitt allt.

Sen att det finns papphuvuden till åsnor som ska försöka göra så att jag blir av med henne är ju en annan femma. Idag var jag till familjeenheten efter att det anonyma tipset kom in. Jag bad att få göra ett kissprov på studs och jag ger dig anonyma tönt mitt allra längsta finger och säger fuck you, jag hade inte en enda drog i blodet så BITE ME! Härligt att jag fick läsa brevet, härligt att jag insett mer eller mindre vem det är och härligt att jag inte är klar med detta. Försök ta min dotter ifrån mig och jag blir ett monster. Försöka duger, men kom igen, försök med något bättre nästa gång.

Nu ska jag skriva klart min anmälan och imorgon är det jag som går till polisen. Vi får se vart det leder. Ingen förtalar mitt föräldraskap men jag antar att det är jag som går ur ronden som en vinnare i och med att provet inget visade. Ha en bra dag allihopa!

Juggemaffia, HAHAHAHAHAHAHA! Ja jag säger då det, det var dagens underhållning. 

Idag känner jag mig som ett monster. Är arg på allt, reagerar fel i alla situationer och vill bara skälla som en argsint hund men istället har jag baxat ner mig i sängen halva dagen med pappiljotter i huvudet och väntar, väntar på att humöret ska bli bättre, att min man ska vilja krama mig. Han är fortfarande i koma mode och irriterar sig på mitt humör. Fan så jag älskar han, ibland förstår jag inte hur han står ut med mitt humör. När jag som allra mest vill att han håller om mig så finns han inte där för att jag har varit elak men ändå stannar han hos mig. Så sovandes eller inte, det betyder och jag hoppas du vet hur mycket du betyder för mig.

Så, jag ska försöka göra detta till en bra kväll. Är bjuden till Elin på förfest och sedan en tur till Ankan. Känner att jag egentligen borde hålla mig hemma då ångesten trycker över bröstet. Känns som om bara jag går utanför dörren så kommer någon hitta på saker om mig men jag får inte låta dem förstöra mig mer, får inte låta dem ta min sista frihet. Jag vägrar! Hör ni det? VÄGRAR! 

Idag fick jag ett brev på posten. Där stod det att jag och mitt ex är kallade till socialen för att utreda ett allvarligt tips de fått om mig. Så, med andan i halsen så ringde jag upp den här mannen som skickat brevet och frågade vad det handlade om. Nu till det bästa. Någor dumhuvud påstår sig ha sett mig hantera droger på en fest hemma hos mig. Den här personen som självfallet ville vara anonym (anonym och feg går hand i hand) påstod alltså att denne var rädd/orolig för min hälsa. Den här personen kan vänligen träda fram nu så jag får ge denne en bitchslap i ansiktet med en stol. Vem är du, anonyma fega kräk, att gå till socialen med ett brev och visa dig orolig för mig? Att fara med lögner du inte har underlag för och att sedan få dem att ifrågasätta mig som förälder. Jag svär på mitt liv att du är farligt långt över min gräns. Det gör det samma om du påstår att du bryr dig om mig. Varför har du inget sagt till mig? Om du har haft frågor om vad som helst angående min hälsa, BRY DIG! För nu kära dumhuvud har du bara ställt till det inte bara för mig, utan för dig och varenda en du bryr dig om på riktigt så jag hoppas att ditt beslut var väl genomtänkt. Det minsta du kan räkna med när jag får tag i dig är en polisanmälan, kort därefter en offentlig ursäkt och en fet smäll som tack för besväret. Jag antar att det är nu jag ska agera vuxen, strunta i det, svälja, le och ta emot men vilken mamma skulle inte vilja slå den som spridit detta rykte ända till socialen. 

Så, eftersom dessa tankar håller mig vaken så ska jag nu berätta för er nyfikna jävlar vem jag verkligen är, saker ni aldrig vetat. 

För det första: Jag har aldrig aldrig aldrig aldrig någonsin rört en enda drog i hela mitt liv. Kanske för att jag har haft vänner som gått den vägen, kanske för att jag fått säga hejdå till personer som betytt mycket för mig men som jag ej kunnat ha i mitt liv, just på grund av att jag numera är mamma. Kanske har jag sett en vän vara nära döden på grund av en överdos. Kanske är jag så avskräckt att det ger mig ångest så fort jag hör namnet på olika droger. Kanske har jag på nära håll upplevt hur droger på två sekunder förstört familjer, vänskap, droger är sånt som folk dör av tillslut. Jag vill inte dö. Jag är inte rädd för döden men jag är rädd att inte hinna leva under tiden. År 2009 var jag så psykiskt nedbrytbar att jag fick äta både antidepp och lugnande mediciner för att ens klara av vardagen. Detta ledde till ett beroende av lugnande tabletter och vet ni vad som var allra värst av allt det? Jo, biverkningarna! Det var jobbigt att ha ångest men det var tusen gånger värre att ha biverkningarna av det som skulle göra mig lugn för det gjorde mig mer ångestfylld när jag fick en avtändning på dem, viljet resulterade i att jag inte stod ut och tog mer och läkarna var snabba med att skriva ut mer och mer, tills jag en dag bara föll och hamnade på akuten med vansinnig huvudvärk. Jag var inte döende utan fick diagnosen: Migrän! Så, de skrev ut starka migräntabletter istället och de glömde nämna att dessa var beroendeframkallande. Efter att ha försökt att stå ut med avtändning av migräntabletter (Vet inte om det är normalt eller om jag är extra känslig för de lugnande effekterna) där jag genomled magont, susningar i öron, flimmrande för ögon, yrsel, dovhetskänsla i hals och nacke. Ja, då bestämde jag mig för att aldrig, aldrig mer ta något starkare än Alvedon, hur ont jag än skulle ha. Just för att jag är så livrädd för biverkningar och det som kommer efter. En kort period efter det så kunde jag knappt ta p-piller, receptfri migränmedicin, allergimedicin eller naturläkemedel för jag var så LIVRÄDD att få de där biverkningarna. Jag har sett folk svettandes på stan, i ständig jakt på mer droger, de har oro i blicken och de mår allmänt skit. Det är folk man inte respekterar och jag vill bli respekterad för den jag är. 

Så vem är jag? Vad gör jag om dagarna? Eftersom jag uppfattas som en person med alldeles för mycket tid, som i brist på annat bloggar och inte söker ett enda jobb. BITE ME! 

I snitt varenda dag är jag nere i källaren i det gym jag byggt för att träna. Jag springer för konditionen och tränar styrka för att få en bra hållning och muskler som klär en kvinna. Jag har även planer på att börja med yoga (Låter detta som en person som tar droger?)

Jag älskar att pyssla om hemmet. Jag har varit med och planerat alla våra blommor och sett dem växa, vi kan numera använda färska kryddor i matlagningen. Jag har planer på att börja sy då jag fått en symaskin. Kanske startar ett eget företag. Vi är mitt uppe i att måla om väggarna och jag är lite av en städnarkoman och vill gärna försöka att ha det där vardagsrummet som finns i inredningstidningar. (Låter detta som en person som tar droger?)

De veckorna jag har min dotter så är vi mest ute i lekparken med grannarna. Jag är en jävligt bra mamma med fasta regler utan att vara för hård. Vi lagar mat tillsammans och all tid går åt till att göra hennes tid här så mysig som möjligt. Vi gör egen lera, målar med vattenfärger, pysslar. Jag låter henne vara ett barn och hon älskar mig av hela sitt hjärta och jag skulle kunna dö för henne men aldrig i hela friden att jag skulle göra någonting som skulle kunna leda mig in i en säker död. (Låter detta som en person som tar droger?)

Jag älskar att hålla på med musik. Den gör mig hel och får mig att må bra för stunden. 

Jag har en ytlig konflikt med två personer i vår förra umgängeskrets. Den ena är bitter för att jag är smalare än henne och en gång tyckte jag om henne. Folk varnade mig för henne för att vara en backstabber och de hade rätt men även där gav jag henne en chans att visa att hon var bra. Synd hon inte tog den chansen. Att hon sen är en tjuv som snor barnkläder i sitt barns barnvagn är ju inte direkt mitt problem. Jag skriver endast ut detta för att hon så vackert spred ut till allt och alla att min pojkvän slår mig. Varför? Säg det....Den andra personen är killen som inte fick mig fastän han var kär i mig så nu måste han hämnas genom att påstå att jag tar droger. Nämnde jag att den här tjejen och den här killen är vänner med varandra? Så ganka uppenbart att de kan ha att göra med saken, eller så är det någon underbar släkting som fått personlighetsstörningar och valt att anmäla mig i och med att jag är hatad och ratad på grund av deras attitydsproblem. Det gör det samma. De här 5 personerna som avskyr mig, det känns bissart att någon av dem skulle gå så långt men ändå kan jag inte utesluta någon. Ska bli mig ett sant nöje att ta reda på vem av er som pratade lite för mycket.

De veckorna jag inte har min dotter så är det mycket fokus på träning, vi brukar åka till Forshaga då vi påbörjat projekt "hjälpa grabbens mamma att få huset fint" och jag verkligen brinner för att göra det och få se henne glad då hon stöttat mig i så mycket. Hon är guld den kvinnan som ställer upp så mycket. Är det någon jag vill se glad så är det hon och hon tror på mig, så varför skulle inte andra göra det?

Jag har panikångest och svårt med stora folkmassor. Det gör ont i mig att tänka på att jag som är kapabel till så mycket ska bli hindrad av vad andra har förstört inom mig. Att ta droger som skulle göra mig ännu mer skygg vore som att säga: Hej, jag har ont i benet, kan du hoppa på det! 

Jag har en underbar pojkvän som gjorde några dumma val när han var yngre. So what? Vi gör alla dumma val. Det som verkligen spelar roll för mig är hur han är nu. Inte hur han var då innan jag lärde känna honom. Ska jag döma alla efter hur de betett sig eller ska jag låta tiden visa om han är en bra eller dålig person. Även han har fått mycket skit under de här månaderna tillsammans. Han har hört rykten om sig som är obehagliga. Så varför i hela friden gör man såhär mot någon annan? Det om något, kära ni, är brist på sysselsättning.

Ja, jag dricker och festar de veckorna jag inte har min dotter. Jag kan bli sur på min pojkvän om han tar hem en 3,5a till maten och jag vågar knappt ta ett glas vin för jag vet vad jag skulle få höra. Hade det varit annorlunda om jag hade en stor examen och ett välbetalt jobb? Jag antar det, men nu lyckades inte jag med det. Nu är jag en arbetslös människa som söker alla möjliga jobb och håller tummarna. Dock dricker jag inte mycket. Varför? För att jag hatar att tappa kontrollen över mig själv. 

Så på frågan om jag tar droger eller haft droger på en fest här? Jag kan lova dig att den personen hade åkt ut med huvudet före. Dels är det respektlöst och dels utsätter man inte en sån som mig i den situationen.

Ni som lämnade detta tipset känner inte mig, det bara är så. Ni känner inte mig, min pojkvän eller vet vad jag gillar. Ni är bara patetiska töntar med för mycket fritid. Jag hör allt det andra ni säger också. Att min pojkvän slår mig, att han langar droger åt mig. Vet ni vad? Jag är en bra människa, jag bryr mig om andra, jag är genomsnäll och god så länge ingen trampar mig på tårna. Bara för att jag är lyckad med bra kille, underbar unge, det bästa av två världar och har lyckats gå ner i vikt så betyder inte det att jag tar droger. Sen, ni som försöker få mig att tro att min pojkvän är otrogen mot mig. Lägg ner, ni kommer ingen vart där. Det är han och jag mot världen.

Antar dock att om man väljer att umgås i en viss krets så blir man gärna omtalad. Thats life, men inse vart gränsen går. Så, min enda drog, den jag måste ha mer av hela tiden. Det är kärleken till min man, min dotter och de vänner som de senaste dagarna sagt: Du tar ju verkligen inga droger! TACK!

Skrattar bäst som skrattar sist!

Jag är uppriktigt förbannad på det här med att de vill ta bort han och hon och införa hen. Jag blev riktigt insatt i denna idiotiska idé lagom till frukosten imorse. Jag har som alla andra en åsikt om detta och tänkte förklara vad den innebär precis här under.

Bara för att feminister anser att 90 % av alla män är skräp som behandlar kvinnor illa och är sexistiska svin så anser inte jag att man ska beröva alla andra sina identiteter. Jag är en hon, min pojkvän är en han och att göra oss till detsamma, alltså hen, skulle för mig vara kränkande. Min man är bättre på vissa saker än mig. Detta är inte för att han är man utan för att jag helt enkelt självvalt att inte kunna vissa saker. Självklart har han mer muskler, är starkare och klarar av vissa arbeten bättre än mig men det har med anatomi och utveckling att göra. Något vi idag inte kan påverka. Tack och lov.

Jag tycker att feminister mer eller mindre gör allt för att skapa sitt samhälle så som de vill ha. Det värsta är dock att på grund av deras problem med att handskas med vem som är man eller kvinna i ett förhållande ska ta ut detta på alla andra människor som valt att leva i ett förhållande mellan man och kvinna. De skaffar barn via provrör fast de lika gärna kunde adoptera (vilket vissa gör och jag är inte emot provrörsbefruktning om det är ett par som INTE kan få barn) men två lebiska kan få barn om exempelvis ev av dem offrar sig och ligger med en kille (Ja det kanske är att gå på hårt och kränka dem men jag anser att man ska testa allt innan man börjar mixtra med magi). Ett barn har för mig rätt till både en mamma och en pappa. Nu tycker säkert vissa att ett barn har rätt till två föräldrar men ur min egna synvinkel så skulle jag aldrig önska annat än att min dotter fick lära sig saker jag inte kan lära henne av sin pappa och jag vet att han tycker detsamma.

Kanske är det då jag som är den där könsinriktade typen som anser att flickor ska leka med dockor och pojkar med bilar. Att pojkar ska lära sig tuffa saker av sin pappa medans en flicka ska lära sig de fina sakerna av sin mamma men så har det varit i alla dess tider så varför ska vi ändra på det nu? Min dotter förövrigt leker med både bilar, dockor, traktorer, gräsklippare och älskar att städa. Just för att jag och hennes pappa har gett henne chansen att utforska båda delarna. Det bästa av två världar skulle jag uttrycka det som. Som liten klädde jag henne ofta i pojkigare rockkläder just för att jag gillade hennes personlighet som det var attityd i. Idag gillar jag att ha på henne fina klänningar men även lite mer åt det pojkiga hållet mellan varven. Det passar hennes personlighet och där sätter jag punkt för just den delen. 

Så nu är min fråga. Om vi inte ska kunna använda han och han, ska vi då snart ta bort mamma och pappa. Kankse ska det bara finnas mappa och även ta bort den identiteten. Ska vi slopa mors dag, fars dag? Ska farmor och farfar och mormor samt morfar kanske heta marfor?

Förr i tiden. Nu pratar vi lååångt tillbaka i tiden. Ja då fick man en klubba i huvudet av den andre om man inte var man nog och vrålade högst och slogs för sin kvinna. Det är så än idag. Vill man ha något så får man kämpa för det men tack och lov är samhället lite mer förfinat än så men varför kan inte alla manshatare där ute bara acceptera oss? Så kanske vi kan acceptera dem? För så länge den lilla procenten anser att alla andra är fel (vilket i mina ögon är rasisitskt tänkande på ett annat sätt) så tänker inte jag acceptera att de lever så som de lever. De anser alltså att vi till och börja med ska ändra hela svenska språket, varenda ordbok skall tryckas om och grammatiken i skolan skall förändras. Det är inte lite de ber om. Kanske vore det bättre om de byggde ett eget samhälle, skaffade en sekt och lät alla ligga med alla så att det tillslut blev en massa hen´s med både snopp och bröst.   

Jag älskar det mesta med män. Jag älskar deras råa stil, att de kan bete sig lite hur de vill utan att anses som oartiga. Sexigt svettiga män med bar överkropp som arbetar med tunga arbeten. Jag skulle gråta om jag såg en hårig kvinna stå med en markborr med tuttarna hoppandes istället för ett sexpack och solbränna. Skämt åsido. Det jag ville få fram var trots allt: Behåll hon och han, det är trots allt våra identiteter. 

Ingenting blir som man tänkt sig när man tänker så som man vill. Nu bryter nog helvetet lös snart men det ska bli skönt. Jag ser fram emot det. Jag behöver verkligen det här och den här gången gör jag det för min skull. Nu har alla som behöver läsa läst och något försenat så är det nu äntligen påväg. 

Är kvar i ett soligt Forshaga (Bara för det gick den i moln) Vi dolar och pysslar och jag har fått tid till både det ena och det andra i bildväg/musikväg. Sjuuukt nöjd! Mer mer mer. Känns verkligen som en fristad här. Skoja inte om att jag längtar efter ett eget hus att dola med. 

Nyss varit iväg för att träffa min Tommy. Alltid lika roande och en monster i solen i Forshaga centrum var standarden för dagen. I eftermiddag blir det nog en kaffe med fabror och familj. Är i stort behov av att socialisera mig lite. Imorgon blir det förhoppningsvis Ankan för att bråka lite. Haha! Skämt åsido, jag är en snäll flicka så länge andra är snälla flickor mot mig. 

Kissnödig, så ska göra något åt det. Saknar min lägenhet men står fast vid att jag har det förbannat bra här.