Hola!

Här har ni en snart 25 årig helgalen småbarnsmamma som bloggar. Bara här låter det ju som att det ska gå helt åt helvete men vet ni vad, jag varken bloggar om mitt barns färg på bajset eller hysteriska sjukdomstillstånd för jag anser att thats life, shit happens (bokstavligt talat) och det är lite sånt man får räkna med som förälder. Är ensamstående fast ändå inte. Ungjäkel har ju en förträffligt bra pappa, det funkade inte bara för oss. Så nu har jag en ny gubbe, nya möjligheter, lär av dina misstag och sluta grubbla. Ja, jag försöker att tänka så iallafall. Det får lixom bära eller brista nu, jag börjar ju bli till åren så dags att sluta strula runt (Som om jag någonsin gjort det,HAHAHAHAHA!) 

Well, vad gör jag då för hyss? Får man göra hyss när man är 25 år? Jag utser härmed att man får det men om det är hyss att göra sånt alla andra tycker är barnsligt är ju en sak. Jag tränar som en dåre, dricker allt för sällan, röker för mycket och har det egentligen alldeles för jävla bra men något ska man väl klaga på så då får det bli den säckiga huden runt magen, bristningarna och andra i lands problem.

Har ni ännu inte fattat att jag äter sarkasm till frukost och ironi till lunch så tycker jag ni ger min blogg en chans och läser du kan du ta mig faen kommentera också och skvallra om att du nyss läst den mest sjukaste småbarnsmammans blogg. 

Lev i fred! 

Puss!