Idag fick jag ett brev på posten. Där stod det att jag och mitt ex är kallade till socialen för att utreda ett allvarligt tips de fått om mig. Så, med andan i halsen så ringde jag upp den här mannen som skickat brevet och frågade vad det handlade om. Nu till det bästa. Någor dumhuvud påstår sig ha sett mig hantera droger på en fest hemma hos mig. Den här personen som självfallet ville vara anonym (anonym och feg går hand i hand) påstod alltså att denne var rädd/orolig för min hälsa. Den här personen kan vänligen träda fram nu så jag får ge denne en bitchslap i ansiktet med en stol. Vem är du, anonyma fega kräk, att gå till socialen med ett brev och visa dig orolig för mig? Att fara med lögner du inte har underlag för och att sedan få dem att ifrågasätta mig som förälder. Jag svär på mitt liv att du är farligt långt över min gräns. Det gör det samma om du påstår att du bryr dig om mig. Varför har du inget sagt till mig? Om du har haft frågor om vad som helst angående min hälsa, BRY DIG! För nu kära dumhuvud har du bara ställt till det inte bara för mig, utan för dig och varenda en du bryr dig om på riktigt så jag hoppas att ditt beslut var väl genomtänkt. Det minsta du kan räkna med när jag får tag i dig är en polisanmälan, kort därefter en offentlig ursäkt och en fet smäll som tack för besväret. Jag antar att det är nu jag ska agera vuxen, strunta i det, svälja, le och ta emot men vilken mamma skulle inte vilja slå den som spridit detta rykte ända till socialen. 

Så, eftersom dessa tankar håller mig vaken så ska jag nu berätta för er nyfikna jävlar vem jag verkligen är, saker ni aldrig vetat. 

För det första: Jag har aldrig aldrig aldrig aldrig någonsin rört en enda drog i hela mitt liv. Kanske för att jag har haft vänner som gått den vägen, kanske för att jag fått säga hejdå till personer som betytt mycket för mig men som jag ej kunnat ha i mitt liv, just på grund av att jag numera är mamma. Kanske har jag sett en vän vara nära döden på grund av en överdos. Kanske är jag så avskräckt att det ger mig ångest så fort jag hör namnet på olika droger. Kanske har jag på nära håll upplevt hur droger på två sekunder förstört familjer, vänskap, droger är sånt som folk dör av tillslut. Jag vill inte dö. Jag är inte rädd för döden men jag är rädd att inte hinna leva under tiden. År 2009 var jag så psykiskt nedbrytbar att jag fick äta både antidepp och lugnande mediciner för att ens klara av vardagen. Detta ledde till ett beroende av lugnande tabletter och vet ni vad som var allra värst av allt det? Jo, biverkningarna! Det var jobbigt att ha ångest men det var tusen gånger värre att ha biverkningarna av det som skulle göra mig lugn för det gjorde mig mer ångestfylld när jag fick en avtändning på dem, viljet resulterade i att jag inte stod ut och tog mer och läkarna var snabba med att skriva ut mer och mer, tills jag en dag bara föll och hamnade på akuten med vansinnig huvudvärk. Jag var inte döende utan fick diagnosen: Migrän! Så, de skrev ut starka migräntabletter istället och de glömde nämna att dessa var beroendeframkallande. Efter att ha försökt att stå ut med avtändning av migräntabletter (Vet inte om det är normalt eller om jag är extra känslig för de lugnande effekterna) där jag genomled magont, susningar i öron, flimmrande för ögon, yrsel, dovhetskänsla i hals och nacke. Ja, då bestämde jag mig för att aldrig, aldrig mer ta något starkare än Alvedon, hur ont jag än skulle ha. Just för att jag är så livrädd för biverkningar och det som kommer efter. En kort period efter det så kunde jag knappt ta p-piller, receptfri migränmedicin, allergimedicin eller naturläkemedel för jag var så LIVRÄDD att få de där biverkningarna. Jag har sett folk svettandes på stan, i ständig jakt på mer droger, de har oro i blicken och de mår allmänt skit. Det är folk man inte respekterar och jag vill bli respekterad för den jag är. 

Så vem är jag? Vad gör jag om dagarna? Eftersom jag uppfattas som en person med alldeles för mycket tid, som i brist på annat bloggar och inte söker ett enda jobb. BITE ME! 

I snitt varenda dag är jag nere i källaren i det gym jag byggt för att träna. Jag springer för konditionen och tränar styrka för att få en bra hållning och muskler som klär en kvinna. Jag har även planer på att börja med yoga (Låter detta som en person som tar droger?)

Jag älskar att pyssla om hemmet. Jag har varit med och planerat alla våra blommor och sett dem växa, vi kan numera använda färska kryddor i matlagningen. Jag har planer på att börja sy då jag fått en symaskin. Kanske startar ett eget företag. Vi är mitt uppe i att måla om väggarna och jag är lite av en städnarkoman och vill gärna försöka att ha det där vardagsrummet som finns i inredningstidningar. (Låter detta som en person som tar droger?)

De veckorna jag har min dotter så är vi mest ute i lekparken med grannarna. Jag är en jävligt bra mamma med fasta regler utan att vara för hård. Vi lagar mat tillsammans och all tid går åt till att göra hennes tid här så mysig som möjligt. Vi gör egen lera, målar med vattenfärger, pysslar. Jag låter henne vara ett barn och hon älskar mig av hela sitt hjärta och jag skulle kunna dö för henne men aldrig i hela friden att jag skulle göra någonting som skulle kunna leda mig in i en säker död. (Låter detta som en person som tar droger?)

Jag älskar att hålla på med musik. Den gör mig hel och får mig att må bra för stunden. 

Jag har en ytlig konflikt med två personer i vår förra umgängeskrets. Den ena är bitter för att jag är smalare än henne och en gång tyckte jag om henne. Folk varnade mig för henne för att vara en backstabber och de hade rätt men även där gav jag henne en chans att visa att hon var bra. Synd hon inte tog den chansen. Att hon sen är en tjuv som snor barnkläder i sitt barns barnvagn är ju inte direkt mitt problem. Jag skriver endast ut detta för att hon så vackert spred ut till allt och alla att min pojkvän slår mig. Varför? Säg det....Den andra personen är killen som inte fick mig fastän han var kär i mig så nu måste han hämnas genom att påstå att jag tar droger. Nämnde jag att den här tjejen och den här killen är vänner med varandra? Så ganka uppenbart att de kan ha att göra med saken, eller så är det någon underbar släkting som fått personlighetsstörningar och valt att anmäla mig i och med att jag är hatad och ratad på grund av deras attitydsproblem. Det gör det samma. De här 5 personerna som avskyr mig, det känns bissart att någon av dem skulle gå så långt men ändå kan jag inte utesluta någon. Ska bli mig ett sant nöje att ta reda på vem av er som pratade lite för mycket.

De veckorna jag inte har min dotter så är det mycket fokus på träning, vi brukar åka till Forshaga då vi påbörjat projekt "hjälpa grabbens mamma att få huset fint" och jag verkligen brinner för att göra det och få se henne glad då hon stöttat mig i så mycket. Hon är guld den kvinnan som ställer upp så mycket. Är det någon jag vill se glad så är det hon och hon tror på mig, så varför skulle inte andra göra det?

Jag har panikångest och svårt med stora folkmassor. Det gör ont i mig att tänka på att jag som är kapabel till så mycket ska bli hindrad av vad andra har förstört inom mig. Att ta droger som skulle göra mig ännu mer skygg vore som att säga: Hej, jag har ont i benet, kan du hoppa på det! 

Jag har en underbar pojkvän som gjorde några dumma val när han var yngre. So what? Vi gör alla dumma val. Det som verkligen spelar roll för mig är hur han är nu. Inte hur han var då innan jag lärde känna honom. Ska jag döma alla efter hur de betett sig eller ska jag låta tiden visa om han är en bra eller dålig person. Även han har fått mycket skit under de här månaderna tillsammans. Han har hört rykten om sig som är obehagliga. Så varför i hela friden gör man såhär mot någon annan? Det om något, kära ni, är brist på sysselsättning.

Ja, jag dricker och festar de veckorna jag inte har min dotter. Jag kan bli sur på min pojkvän om han tar hem en 3,5a till maten och jag vågar knappt ta ett glas vin för jag vet vad jag skulle få höra. Hade det varit annorlunda om jag hade en stor examen och ett välbetalt jobb? Jag antar det, men nu lyckades inte jag med det. Nu är jag en arbetslös människa som söker alla möjliga jobb och håller tummarna. Dock dricker jag inte mycket. Varför? För att jag hatar att tappa kontrollen över mig själv. 

Så på frågan om jag tar droger eller haft droger på en fest här? Jag kan lova dig att den personen hade åkt ut med huvudet före. Dels är det respektlöst och dels utsätter man inte en sån som mig i den situationen.

Ni som lämnade detta tipset känner inte mig, det bara är så. Ni känner inte mig, min pojkvän eller vet vad jag gillar. Ni är bara patetiska töntar med för mycket fritid. Jag hör allt det andra ni säger också. Att min pojkvän slår mig, att han langar droger åt mig. Vet ni vad? Jag är en bra människa, jag bryr mig om andra, jag är genomsnäll och god så länge ingen trampar mig på tårna. Bara för att jag är lyckad med bra kille, underbar unge, det bästa av två världar och har lyckats gå ner i vikt så betyder inte det att jag tar droger. Sen, ni som försöker få mig att tro att min pojkvän är otrogen mot mig. Lägg ner, ni kommer ingen vart där. Det är han och jag mot världen.

Antar dock att om man väljer att umgås i en viss krets så blir man gärna omtalad. Thats life, men inse vart gränsen går. Så, min enda drog, den jag måste ha mer av hela tiden. Det är kärleken till min man, min dotter och de vänner som de senaste dagarna sagt: Du tar ju verkligen inga droger! TACK!

Skrattar bäst som skrattar sist!

 

Jennie

2 juni 2012 11:15

Gumman! Den person som gjort detta mot dej och ditt ex känner er verkligen inte. Du vet lika bra som jag/vi att detta är ett fegt sätt att hämnas. Du vet att du är en super bra mamma och att du/ni har en stark relation som tydligen är för bra för "någon". Avundsjuka är en farlig sjukdom som förstör för många. Men slappna av gumman... vi är många som står bakom dej och du behöver bara lyfta luren så står vi där... viken tid på dygnet som helst!!! Sträck på dej och se vad du har som inte "någon" har och njut av det!!! Du/ni är bra föräldrar och det ska du ALDRIG ifråga sätta dej själv om. Så stå på dej och fortsätt kämpa för dej, mannen och din underbara dotter. Vi finns här när du än behöver oss! Kram i massor!!!!

Sofia

2 juni 2012 16:43

Tack du underbara

 

Jess

2 juni 2012 17:27

Herregud .. Att folk bara orkar hålla på. De kan verkligen inte ha ett roligt liv när det går och gör anmälan till soc. Hoppas allt kommer att gå bra.

http://minvackrafamilj.wordpress.com

Sofia

5 juni 2012 20:50

Hejsan!

Allt gick bra! Tack, håller med dig. KraM!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejdå bloggen, vi ses kanske i framtiden om jag inte blir kändis. Just nu är du inte rätt för mig och jag tacka alla läsare som följt mig :) puss ...

Efter dagis tog vi ett paket plättar och sylt och gick ner till Karmen. Nova älskar att vara där och leka i vattnet och cykla. Mycket barn och liv och så kom Elin med glass och dricka och så blev det mys av allting. Lite senare kom Neven och Josef oc...

Häromnatten när vi skulle åka buss så skulle vi beställa smsbiljett. Den telefon vi skulle beställa ifrån hade problem med simkortet och ville ta lite tid på sig att starta så när bussen kom fick vi lite panik. Vi bad busschauffören om att få åka med...

I fredags blev jag hela 25 år och tacka fan för att jag fick åldersnojja direkt. Känns som jag ligger efter i livet. Så mycket jag skulle vela ha haft gjort för längesen men antar att det inte är för sent för att kämpa vidare. Snart är det iallafall ...

Ska sammanfatta vår Kroatienresa och bjuda på många bilder :) Mycket nöje!  Måndag Vi gick upp mitt i natten för att åka till Norge där flyget skulle gå runt halv åtta på morgonen. Flyget som skulle ta oss till underbara Kroatien. Lagom nervös...