Igår såg jag en dokumentär på tv om fetma i Grekland. Man fick följa en familj där både mamma, pappa och barn hade kraftigt-sjuklig fetma. Föräldrarna vägde båda över 200 kg och deras dotter på 11 år vägde 124 kilo. Till detta hör att de redan för två år sedan sökte hjälp hos en dietist men varningen då ökade deras dotter 24 kilo på 2 år. Jag såg hur dessa föräldrar mer eller mindre skapade fetmaproblemet för deras lilla (stora) tjej och jag slutade inte förundras hur de med en kebabrulle i munnen kunde sitta och säga att de insåg allvaret i det hela. Dottern hade inga vänner, hon kunde dö innan hon var tjugo och de praktiskt taget grävde hennes grav med all fet mat och där sitter den där (ursäkta uttrycket) feta kvinnan och säger att hon förstår att det är fara för hennes dotters liv. Inte bara det, mamman led av sömnapné och kunde inte hålla sig vaken länge i längre konversationer. Nu var ju detta i Grekland men det slog mig att det ta mig fan är samma sak i de flesta länderna. Fetma hos föräldrar smittar av sig till barnen och i mina ögon är detta: BARNMISSHANDEL!

Hur kan man frivilligt ge sitt barn sjukdomar som diabetes, högt blodtryck, förhöjt kolestrol och sen leva i förnekelse och säga: Ja men vi hinner inte laga mat så då köper vi med onyttig, det tar så lång tid att göra egen mat så vi värmer nåt från en frysdisk, han tycker inte om grönsaker, hon vill inte äta nyttigt. MAN HAR FÖR I HELVETE SOM FÖRÄLDER ETT ANSVAR! Vill inte ungen äta grönsaker, FINE, men ge det då inte heller en hamburgare eller godis. Hur kan man mer eller mindre få döda sitt barn långsamt. Borde det inte vara lika allvarligt som att misshandla sitt barn, eller missköta sitt föräldraskap? Varför i hela friden tillåter man att föräldrar göder sin 11 åring till 124 kilo. 

Så, kort och gott, vad tycker ni, skriv ner mig, hata mig, håll med mig. Gör vad ni vill och gärna åsikter från er själva som är överviktiga eller har överviktiga barn. 

Jag är uppriktigt förbannad på det här med att de vill ta bort han och hon och införa hen. Jag blev riktigt insatt i denna idiotiska idé lagom till frukosten imorse. Jag har som alla andra en åsikt om detta och tänkte förklara vad den innebär precis här under.

Bara för att feminister anser att 90 % av alla män är skräp som behandlar kvinnor illa och är sexistiska svin så anser inte jag att man ska beröva alla andra sina identiteter. Jag är en hon, min pojkvän är en han och att göra oss till detsamma, alltså hen, skulle för mig vara kränkande. Min man är bättre på vissa saker än mig. Detta är inte för att han är man utan för att jag helt enkelt självvalt att inte kunna vissa saker. Självklart har han mer muskler, är starkare och klarar av vissa arbeten bättre än mig men det har med anatomi och utveckling att göra. Något vi idag inte kan påverka. Tack och lov.

Jag tycker att feminister mer eller mindre gör allt för att skapa sitt samhälle så som de vill ha. Det värsta är dock att på grund av deras problem med att handskas med vem som är man eller kvinna i ett förhållande ska ta ut detta på alla andra människor som valt att leva i ett förhållande mellan man och kvinna. De skaffar barn via provrör fast de lika gärna kunde adoptera (vilket vissa gör och jag är inte emot provrörsbefruktning om det är ett par som INTE kan få barn) men två lebiska kan få barn om exempelvis ev av dem offrar sig och ligger med en kille (Ja det kanske är att gå på hårt och kränka dem men jag anser att man ska testa allt innan man börjar mixtra med magi). Ett barn har för mig rätt till både en mamma och en pappa. Nu tycker säkert vissa att ett barn har rätt till två föräldrar men ur min egna synvinkel så skulle jag aldrig önska annat än att min dotter fick lära sig saker jag inte kan lära henne av sin pappa och jag vet att han tycker detsamma.

Kanske är det då jag som är den där könsinriktade typen som anser att flickor ska leka med dockor och pojkar med bilar. Att pojkar ska lära sig tuffa saker av sin pappa medans en flicka ska lära sig de fina sakerna av sin mamma men så har det varit i alla dess tider så varför ska vi ändra på det nu? Min dotter förövrigt leker med både bilar, dockor, traktorer, gräsklippare och älskar att städa. Just för att jag och hennes pappa har gett henne chansen att utforska båda delarna. Det bästa av två världar skulle jag uttrycka det som. Som liten klädde jag henne ofta i pojkigare rockkläder just för att jag gillade hennes personlighet som det var attityd i. Idag gillar jag att ha på henne fina klänningar men även lite mer åt det pojkiga hållet mellan varven. Det passar hennes personlighet och där sätter jag punkt för just den delen. 

Så nu är min fråga. Om vi inte ska kunna använda han och han, ska vi då snart ta bort mamma och pappa. Kankse ska det bara finnas mappa och även ta bort den identiteten. Ska vi slopa mors dag, fars dag? Ska farmor och farfar och mormor samt morfar kanske heta marfor?

Förr i tiden. Nu pratar vi lååångt tillbaka i tiden. Ja då fick man en klubba i huvudet av den andre om man inte var man nog och vrålade högst och slogs för sin kvinna. Det är så än idag. Vill man ha något så får man kämpa för det men tack och lov är samhället lite mer förfinat än så men varför kan inte alla manshatare där ute bara acceptera oss? Så kanske vi kan acceptera dem? För så länge den lilla procenten anser att alla andra är fel (vilket i mina ögon är rasisitskt tänkande på ett annat sätt) så tänker inte jag acceptera att de lever så som de lever. De anser alltså att vi till och börja med ska ändra hela svenska språket, varenda ordbok skall tryckas om och grammatiken i skolan skall förändras. Det är inte lite de ber om. Kanske vore det bättre om de byggde ett eget samhälle, skaffade en sekt och lät alla ligga med alla så att det tillslut blev en massa hen´s med både snopp och bröst.   

Jag älskar det mesta med män. Jag älskar deras råa stil, att de kan bete sig lite hur de vill utan att anses som oartiga. Sexigt svettiga män med bar överkropp som arbetar med tunga arbeten. Jag skulle gråta om jag såg en hårig kvinna stå med en markborr med tuttarna hoppandes istället för ett sexpack och solbränna. Skämt åsido. Det jag ville få fram var trots allt: Behåll hon och han, det är trots allt våra identiteter.