Dagens bild är tagen mellan kronoparken och stockfallet en härlig vardagskväll då vi promenerade bort alla dumma tankar och njöt av varandras sällskap. Det var jag, mitt hjärta och Sara. Fröken Sara stod för fotograferandet och vi tackar dig så hjärtat för denna fina bild. 

Ja herrejävlar! Idag tog jag ett ryck utöver det vanliga kan man ju milt uttrycka det. Putsat fönster så nu är ryggen sönder. Och inte går det att laga med klister heller. Borde kräva en fet massage av min gubbe meeen efter som han står med den största stek på denna planet och fixar sen middag så får jag väl nöja mig med det. Inte alla som får äta stek på en Onsdag. Åh, jag är en lyckligt lottad kvinna! And i lööööve you! 

Idag alltså, hamrat upp tavlor, satt upp hyllor, städt badrum, fixat sovrum, diskat, organisera kylen, vattnat blommor, putsat fönster. Har man tråkigt så har man och nu börjar det ta sig. Köket är klart, hallen är klar, nästa projekt är vardagsrummet. Måste ha tag på mattor till både vardagsrum och kök och ska sy nya gardiner och stora soffkuddar samt köpa ramar så jag får upp alla kort jag har. 

Eftermiddagen spenderades med en picknick med hemmagjorda strutglassar, muffins och juice i det något varma men mycket blåsiga vädret. Snicksnackade lite med föräldrar i lekparken men den största underhållningen står ju fröken bus för som haft en riktigt kass dag enligt dagis. Kramsjuk och trött trots den underbara natten. Det hela urartade när någon hade krossat rutan till vår port. Mini började stortjuta och efter lite utfrågning visade det sig att hon var rädd att det skulle vara tjuvar. Lilla smulan! Sen stod hon och förklarade sig för bovärdarna att det minsann inte var vi som hade gjort det där. HAHA! Och ingen ville hoppa hopprep med henne inne (USCH, hatar såna dagar då jag har för mycket att göra, fast det är nyttigt att leka själv också) MEN imorgon åker vi bort ända till Söndag och då är det BARA hon som ska få uppmärksamhet! 

Well, dags att kolla schteeeken i ugnen

Vad är det för seriöst fel på mig? Lättirriterad, på skitkasst humör, morgonhumör utöver det vanliga, känslig som en gris, ångestfylld. Jag vill bara sova? Har länge funderat på om det är hormonerna som spökar eftersom jag läst så mycket illa om mina p-piller. Kanske dags för ett nytt alternativ. Well, jag ber er alla om ursäkt som kommer i min väg för mitt hemska humör. 

Förövrigt fortsätter målningen av köket och idag kom mammas hjärta hem. Saknat som faen! Blev bjuden på fika på dagis och förutom att Novas ena hand är stor som en potatis, att hon rev sig på ett rivjärn och blev rädd för blodet och slog i huvudet så har det varit en bra dag blandat med mys, matlagning och såpbubblor och grannskvaller.

Men nu ska jag sätta mig och fundera på det här med att starta en cupcakesbranch! So long! 

Igår såg jag en dokumentär på tv om fetma i Grekland. Man fick följa en familj där både mamma, pappa och barn hade kraftigt-sjuklig fetma. Föräldrarna vägde båda över 200 kg och deras dotter på 11 år vägde 124 kilo. Till detta hör att de redan för två år sedan sökte hjälp hos en dietist men varningen då ökade deras dotter 24 kilo på 2 år. Jag såg hur dessa föräldrar mer eller mindre skapade fetmaproblemet för deras lilla (stora) tjej och jag slutade inte förundras hur de med en kebabrulle i munnen kunde sitta och säga att de insåg allvaret i det hela. Dottern hade inga vänner, hon kunde dö innan hon var tjugo och de praktiskt taget grävde hennes grav med all fet mat och där sitter den där (ursäkta uttrycket) feta kvinnan och säger att hon förstår att det är fara för hennes dotters liv. Inte bara det, mamman led av sömnapné och kunde inte hålla sig vaken länge i längre konversationer. Nu var ju detta i Grekland men det slog mig att det ta mig fan är samma sak i de flesta länderna. Fetma hos föräldrar smittar av sig till barnen och i mina ögon är detta: BARNMISSHANDEL!

Hur kan man frivilligt ge sitt barn sjukdomar som diabetes, högt blodtryck, förhöjt kolestrol och sen leva i förnekelse och säga: Ja men vi hinner inte laga mat så då köper vi med onyttig, det tar så lång tid att göra egen mat så vi värmer nåt från en frysdisk, han tycker inte om grönsaker, hon vill inte äta nyttigt. MAN HAR FÖR I HELVETE SOM FÖRÄLDER ETT ANSVAR! Vill inte ungen äta grönsaker, FINE, men ge det då inte heller en hamburgare eller godis. Hur kan man mer eller mindre få döda sitt barn långsamt. Borde det inte vara lika allvarligt som att misshandla sitt barn, eller missköta sitt föräldraskap? Varför i hela friden tillåter man att föräldrar göder sin 11 åring till 124 kilo. 

Så, kort och gott, vad tycker ni, skriv ner mig, hata mig, håll med mig. Gör vad ni vill och gärna åsikter från er själva som är överviktiga eller har överviktiga barn. 

Alla bilder tillhör mig och tar du dem utan att fråga skickar jag juggemaffian på dig. Vänligen respektera detta, det är mitt arbete och sprid mig gärna men tala då för faen om att det är jag och ingen annan som gjort dem. Plats: Kvarnberget 16/6 2012