Jag är uppriktigt förbannad på det här med att de vill ta bort han och hon och införa hen. Jag blev riktigt insatt i denna idiotiska idé lagom till frukosten imorse. Jag har som alla andra en åsikt om detta och tänkte förklara vad den innebär precis här under.

Bara för att feminister anser att 90 % av alla män är skräp som behandlar kvinnor illa och är sexistiska svin så anser inte jag att man ska beröva alla andra sina identiteter. Jag är en hon, min pojkvän är en han och att göra oss till detsamma, alltså hen, skulle för mig vara kränkande. Min man är bättre på vissa saker än mig. Detta är inte för att han är man utan för att jag helt enkelt självvalt att inte kunna vissa saker. Självklart har han mer muskler, är starkare och klarar av vissa arbeten bättre än mig men det har med anatomi och utveckling att göra. Något vi idag inte kan påverka. Tack och lov.

Jag tycker att feminister mer eller mindre gör allt för att skapa sitt samhälle så som de vill ha. Det värsta är dock att på grund av deras problem med att handskas med vem som är man eller kvinna i ett förhållande ska ta ut detta på alla andra människor som valt att leva i ett förhållande mellan man och kvinna. De skaffar barn via provrör fast de lika gärna kunde adoptera (vilket vissa gör och jag är inte emot provrörsbefruktning om det är ett par som INTE kan få barn) men två lebiska kan få barn om exempelvis ev av dem offrar sig och ligger med en kille (Ja det kanske är att gå på hårt och kränka dem men jag anser att man ska testa allt innan man börjar mixtra med magi). Ett barn har för mig rätt till både en mamma och en pappa. Nu tycker säkert vissa att ett barn har rätt till två föräldrar men ur min egna synvinkel så skulle jag aldrig önska annat än att min dotter fick lära sig saker jag inte kan lära henne av sin pappa och jag vet att han tycker detsamma.

Kanske är det då jag som är den där könsinriktade typen som anser att flickor ska leka med dockor och pojkar med bilar. Att pojkar ska lära sig tuffa saker av sin pappa medans en flicka ska lära sig de fina sakerna av sin mamma men så har det varit i alla dess tider så varför ska vi ändra på det nu? Min dotter förövrigt leker med både bilar, dockor, traktorer, gräsklippare och älskar att städa. Just för att jag och hennes pappa har gett henne chansen att utforska båda delarna. Det bästa av två världar skulle jag uttrycka det som. Som liten klädde jag henne ofta i pojkigare rockkläder just för att jag gillade hennes personlighet som det var attityd i. Idag gillar jag att ha på henne fina klänningar men även lite mer åt det pojkiga hållet mellan varven. Det passar hennes personlighet och där sätter jag punkt för just den delen. 

Så nu är min fråga. Om vi inte ska kunna använda han och han, ska vi då snart ta bort mamma och pappa. Kankse ska det bara finnas mappa och även ta bort den identiteten. Ska vi slopa mors dag, fars dag? Ska farmor och farfar och mormor samt morfar kanske heta marfor?

Förr i tiden. Nu pratar vi lååångt tillbaka i tiden. Ja då fick man en klubba i huvudet av den andre om man inte var man nog och vrålade högst och slogs för sin kvinna. Det är så än idag. Vill man ha något så får man kämpa för det men tack och lov är samhället lite mer förfinat än så men varför kan inte alla manshatare där ute bara acceptera oss? Så kanske vi kan acceptera dem? För så länge den lilla procenten anser att alla andra är fel (vilket i mina ögon är rasisitskt tänkande på ett annat sätt) så tänker inte jag acceptera att de lever så som de lever. De anser alltså att vi till och börja med ska ändra hela svenska språket, varenda ordbok skall tryckas om och grammatiken i skolan skall förändras. Det är inte lite de ber om. Kanske vore det bättre om de byggde ett eget samhälle, skaffade en sekt och lät alla ligga med alla så att det tillslut blev en massa hen´s med både snopp och bröst.   

Jag älskar det mesta med män. Jag älskar deras råa stil, att de kan bete sig lite hur de vill utan att anses som oartiga. Sexigt svettiga män med bar överkropp som arbetar med tunga arbeten. Jag skulle gråta om jag såg en hårig kvinna stå med en markborr med tuttarna hoppandes istället för ett sexpack och solbränna. Skämt åsido. Det jag ville få fram var trots allt: Behåll hon och han, det är trots allt våra identiteter. 

Ingenting blir som man tänkt sig när man tänker så som man vill. Nu bryter nog helvetet lös snart men det ska bli skönt. Jag ser fram emot det. Jag behöver verkligen det här och den här gången gör jag det för min skull. Nu har alla som behöver läsa läst och något försenat så är det nu äntligen påväg. 

Är kvar i ett soligt Forshaga (Bara för det gick den i moln) Vi dolar och pysslar och jag har fått tid till både det ena och det andra i bildväg/musikväg. Sjuuukt nöjd! Mer mer mer. Känns verkligen som en fristad här. Skoja inte om att jag längtar efter ett eget hus att dola med. 

Nyss varit iväg för att träffa min Tommy. Alltid lika roande och en monster i solen i Forshaga centrum var standarden för dagen. I eftermiddag blir det nog en kaffe med fabror och familj. Är i stort behov av att socialisera mig lite. Imorgon blir det förhoppningsvis Ankan för att bråka lite. Haha! Skämt åsido, jag är en snäll flicka så länge andra är snälla flickor mot mig. 

Kissnödig, så ska göra något åt det. Saknar min lägenhet men står fast vid att jag har det förbannat bra här. 

Så idag är det alltså 8 månader sen jag träffade min drömprins. 8 månader är ju ganska lite i jämförelse med 20 år men hey, det är en början. En jävlig bra början. Så, jag hade tänkt att spara den här historien till vår ettårsdag men jag tar den nu istället då min man leker snickare och då jag vääääntar på att få åka och sola. 

Alltså! Jag var rätt lett på alla killar. Det var sommar 2011 och jag kände bara ett enormt sug av att hugga vissa delar av varenda skapelse på denna jord som nämnde mig i kommentarer som blond, snygg, bröst osv osv osv. Av någon anledning började jag hänga på en sajt där man kan träffa lokalt folk. Även här blev jag besviken. Det var det vanliga pratet om "Åh, du är så snygg", osv osv osv i all oändlighets oändlighet och så kommer HAN, och pratar om paprikor! Ungefär där var jag fast. Haha! 

Så en kväll när jag fått otaliga raserianfall på min dator som vägrade spela in (ja det var jag som glömde sätta på mikrofonen) Blondiedeluxe. Av ren ilska lägger jag mig i sängen och surar. PLING säger det i telefonen och jag tänker: Vem vågar skriva till mig nu när jag är såhär arg! Att det sen visade sig vara HAN som satt uttråkad på akuten med trasigt knä var nog bara tur för annars hade jag blivit en telefon fattigare också. så jag fick alltså en förfrågan om att OM jag beställde en pizza till han på akuten så skulle jag få fem kronor. Jag kände att jag behövde vara snäll mot någon för att inte krasha datorn och ilskan skulle lätt gå över med lite luft så jag tänkte: Why not. Dock ångrade han sig mitt i allt och jag tänkte: Jaha, han också! MEN, sen kom det ett till där han skrev att om jag ändå inte hade något för mig så kunde jag komma till akuten. So i did. 

Ja, där satt jag ute på muren och kedjerökte och skakade som ett asplöv. Helt plötsligt insåg jag att jag var nervös. Inte sådär trött på alla killar utan sådär pirrig. Så medans jag satt där och funderade på hur han såg ut på riktigt, vad jag skulle säga, hur jag såg ut (Där fick jag panik eftersom jag hade träningsbyxor och sletna skor på mig, som dessutom var trasiga). Helt plötsligt RINGER han. Panik panik panik. Så jag svarade och försökte visa mig kaxig och han frågade väl mer eller mindre hur man tog sig ut ifrån akuten (Amatör ;) )

När jag ser han komma uthaltande, sådär hjälplös så fick jag en aaaaw känsla jag inte fått på länge och så kommer det: HAN PEKAR FINGER ÅT MIG! Hahaha säger jag bara. Chocken kom och aaawkänslan försvann. Jävla man..Just det! Pizza blev det inte utan jag försökte i ett desperat försök slänga ihop några smörgåsar. Detta var på den tiden jag inte åt någonting så jag försökte skrapa ihop det allra sista smöret och pålägg var ju bara att glömma. Så med trasiga skor och smörgåsar som en treåring skulle göra bättre försökte jag alltså charma denna man.

Vi satt där ute ett tag och kollade på en frustrerad polisman och planerade att sno polisbilen. Slogs lite som bara vi kan och han plågade sig igenom mina torra smörgåsar. När vi ska gå så går min sko helt sönder och jag vill bara lägga mig ner och skratta. Han avslutar hela kvällen med att ge mig en slängkyss och där var jag defenitivt FAST!

På kvällen fick jag ett sms där han skrev att han var tvungen att kompensera mina torra smörgåsar med ren parmaskinka. Haha! Stackarn!

Det var vår första kväll, under samma vecka hann vi ses en gång kort ute på stan och den absoluta hiten där vi två blev en mer eller mindre var helgen då vi var på Ankan. Jag satt och väntade på honom och när han väl kommer är det som om bara han är där. Allt annat är luddigt. Sen tillbringade vi kvällen på ankans balkong och en vän frågar mig vid ett tillfälle om jag behöver hjälp därifrån, men nej tack. Jo jag var lett på killar, sen kom HAN och då kunde jag inte vara det längre.

Den bästa kvällen i mitt liv från då avslutades med dragspelsspelande gubbar som spelade gudfadern mm i en halvtimme åt oss och vi tog en promenad hem. Nu sitter vi här och leker älskar, älskar inte med en stackars myggas ben och jag kan bara säga en sak: Jag är en lyckligt lottad kvinna som träffat någon som är lika störd som mig.   

Hej du Mr P. Vill du ha något extra spännande att berätta för farmor så kan du ju säga att jag ska flytta till hus, är gravid med tvillingar och ska köpa häst.   

Tillbringat hela underbara helgen i Forshaga med Nevvie och hans mamma samt minibus. Fredagen spenderades dock med min underbara farbror med familj. Det blev Tacos, öl, vin och en massa skvaller men framförallt blev det en massa skratt, underbar gemenskap och känslan av att ha hittat hem igen. Tack för att ni finns. 

Gårdagen spenderades med att sola och grilla. Jag vågade mig på att göra egen potatissallad. En med dill och en med purjo och fifan så gott det blev. Riktigt lyckad är jag! Så efter att jag fått vara grillmaster så avnjöts denna underbara måltid med lite öl. Var vaken fram till småtimmarna med Nevs kvällssällskap vilket resulterade i mer bil än ligga och jag gav väl upp runt 03 men så går det när killar och bilar förs samman. Sucky sucky !

Ja jävlar vad vi dricker. Full varenda dag, full av lycka!   

Idag har det varit målning av tak som gäller. Bus för minibus och solning för min del. Hade glömt hur kul det är att hålla på med hemmet och nu vill jag ha hus. Vem vet, den som väntar på något gott ;) planerar planerar. Sen vart det iväg för att köpa en blomma till Victor och hälsa på honom. Lika tungt varje gång men idag kändes det som en lättnad då Nova stod bredvid och blåste såpbubblor. Magiskt. 

Men nu börjar helgen lida mot sitt slut, vi ska tillbaka till Karlstad för att duscha (varmvattenberedaren är trasig här :P) och imorgon blir det träning på förmiddagen och efter det ska jag suprisa mitt hjärta med en mysig stund i Forshaga då vi imorgon stått ut med varandra i 8 månader   Hoppas på en lyckad dag. Håller vädret i sig gömmer jag mig nog i Forshaga ett tag till men du hittar mig säkert här också om du slår i rätt register. 

Puss och godnatt!  

Åhå så jag njuter av denna värme. Ligger ute halva dagarna och lapar sol och inväntar jobb, försöker lösa livspusslet men verkar saknas en bit eller två. TUR jag har mina två stjärnor, mina vänner och den lilla familj jag har kvar annars vet jag inte hur jag skulle klara detta.

Så nu packar vi sakerna och beger oss till Forshaga med Nova för första gången. Ska bli intressant. Nevvie ska måla tak och jag ska passa på att njuta medans man kan. Hoppas få träffa Farbror med familj och låta Nova lära känna dem. 

Hepp, dammsuga upp ett kilo hund innan vi drar och komma ihåg att köpa linsvätska! 

Kärlek är:

När han i telefon med sin killkompis säger att han inte ska ut och festa idag för att "Vi har Nova"

När han erbjuder sig klockan kvart i tio på kvällen när jag misslyckats med att poppa popcorn till ihoplimmade kolbitar, att gå ner till affären för att köpa godis åt mig.

När han tar min hand på natten och kramar den sådär lite extra hårt för att han vet att jag nyss haft en mardröm.

När han stöttar mig i min roll som mamma eller i andra familjesituationer.

När det är dig jag vill uppleva världen med och när det är dig jag vill ha ett minnesfotoalbum av varenda vacker dag. Att dela allt.

Du är helt enkelt bäst!

Ibland kan han verkligen driva mig till vansinne. TUR att han har sitt forshaga när jag får tillräckligt mycket damp för att bara vilja kasta han från balkongen och skicka hans blomkrukor efter (Ironi, skulle aldrig kasta ut han, vem ska jag då tjata på) 

Som häromdagen när vi skulle välja färg till hallen. Den ena mer färgblind än den andra. Det som var olivgrönt för han var mörkgrönt för mig. Det som var olivgrönt för mig var gråblått för han. Vi har ett problem, och jag tror hallen får bli typ orange för det verkar vara den enda färg vi ser lika. 

Eller som när vi fräser på varandra, fast vi vet att det vore bättre att be varandra om hjälp eftersom vi trots allt är i samma team. Det är ju han och jag mot världen tillsammans med våran lilla arme. Varför jag skriver ut detta? Jo, för att påminna mig själv, minnas, aldrig glömma, VARFÖR jag älskar just han! För det gör jag, utav hela mitt hjärta och det känns rätt. Så trots att jag sitter fast älskling så tvivla aldrig på att det är dig jag vill dela mitt liv med.  Vi ska ju uppleva världen tillsammans, skaffa små Nevviebebisar och katt.

Så baby, trots att jag kastar vatten efter dig, vrider min panna tre varv av alla saker du inte gör på mitt sätt och vice versa och trots att bilden nedan visar hur jag känner ibland så är det du och jag.

När jag tittar på de här korten kan jag bara le och förundras över vilken söt unge jag har. Hon är en riktig mansflörtare och inte nog med att grannfarbrorn sålt hela sin själ till denna tjej, nu ska hon ta min kärlek också, och det hela började med Appe. Skämt å sido. Har jag inte tidernas goaste 4 åring?