Så då var vi i Forshaga igen för att vila upp oss inför morgondagens supande. Haha! Är ju Norges nationaldag och då ska det slås på stort eftersom man har norskt blod i ådrorna. Dagen till ära firades med att köra sopor till tippen och jag passade på att ha gangster trapphäng med Tommy i Deje. Mysigt! Imorgon ska vi eventuellt spela in musik med vår grymma grupp SKRÄP. Haha! Har inte så mycket mer att bjuda på förutom att jag är på krigsstigen och att jag är evigt tacksam över den underbara kontakt vi börjar få med min farbror och hans underbara fru. Känns som jag saknat något sådant här i hela mitt liv. Tack för att ni finns och tack för den trevliga fikastunden i Måndags. Det gav oss båda energi för en hel vecka framöver. 

Hepp, ska försöka vara lite socialus med Chalan och Nev och bli sentimental med dem som kollar på kort på lillgubben. HAN ska jag ha barn med. fyfan så söt han var när han var liten. Baby, du vet att jag älskar dig. Du är underbar! 

Ja men woopifakkingooodmoooorniiing! Klockan 05.10 imorse beslöt sig minibus för att inte sova mer så det var bara att stiga upp och inta komamode i soffan. Jag vet att jag varit lite efterbliven med bloggandet  och uteblivit några dagar men häng i. Jag behöver småpauser ibland tills det faktiskt händer någonting i mitt spännande liv. Just nu är det Nova, träning, pyssel hemma. Det vanliga. 

Igår kom min älskade skrutt till mig och sa att hon hade ont i näsan. Jag frågade varför och kort och gott sa hon att hon hade ett russin i näsan. Jag drabbades av panik först men trodde sen att hon drev med mig men efter att ha tagit i från tårna med Nevs hjälp så flög det ut ett russin. HAHA! Knäppunge :) Tur det kom ut så lätt. 

Well, denna vecka är jag under Nevs tränings/mat slaveri och jag ska göra allt han ber mig om och vi kan säga såhär: Jag har ont i muskler jag inte visste att jag hade. så, nästa vecka är det min tur att pressa han och jag ska plåga han, han ska gråta blod och förhoppningsvis kommer han hata mig lika mycket som jag hatar han just nu ;) tur han är så jävla snygg så det väger upp. 

Ska halsa kaffe och gotta mig i hur duktig jag är som tränar så mycket för fifan så bra man mår. 

Idag är en bra dag för att leva så lev för i HELVETE, uppdaterade jag på facebook idag runt två tiden. Bara timmarna innan hade jag storstädat kök och sovrum, påbörjat monstertvätt, tagit 2 långpromenader och räknat ner timmarna tills jag skulle hämta mini. Jag kände idag vid ett tillfälle att fan vad jag älskar mitt liv. Jag kan göra precis vad jag vill. Jag kan träna, resa, plugga, pyssla, komma på vad jag vill göra med mitt liv. Jag kan bli precis vad jag vill, när jag vill och hur jag vill men under tiden kan jag göra sådant som bara är bra för mig. Så, idag när jag gick på min promenad till dagis kände jag i hela kroppen hur jävla bra jag är, hur bra jag har det och hur lycklig jag är samt vilka förutsättningar jag har för att lyckas. Jag kände det så mycket så jag dansade genom tunneln och kände hur hela jag ville leva. Ungefär då slog det mig att jag missade en tid hos läkaren idag för min dom angående ett födelsemärke. Jag svalde oron som kom smygande, mötte upp mitt underbara barn och försökte glömma mitt slarv. 

Väl hemma, hos min underbara blivande man, kände jag bara hur hårt jag älskar honom. Hur mycket vi har gått igenom på den här korta tiden. Hur mycket han är värd och hur underbar han har varit mot mig trots att jag vissa dagar varit ett living hell. 

I tvättstugan, så ringer det. Det är läkaren. Jag hör knappt vad han säger, bara att han skäller på mig och säger en massa konstiga saker. När jag väl inser att han faktiskt säger att jag är frisk, att jag inte behöver oroa mig för knölarna i magen eller födelsemärket på magen men att jag bör ta bort det så går jag in i ett konstigt tillstånd för att sen omfamnas och gråta som en bebis som nyss slagit ut en tand. Det var inget fel på mig. Jag är frisk, jag är, TACKSAM! Jag har sett livet vändas på en dag, den tunga stenen är borta, glädjen över allt runt omkring mig kom som en tsunami. Herregud vad jag älskar livet. Fakk alla motgångar, jag ska leva här, nu, just idag och vad imorgon erbjuder, well, det är ytterligare en chans till lycka. Ni som inte vill vara en del av det livet. Skyll er själva. Ni kommer aldrig få veta vad ni gick miste om så ni överlever. Man kan inte sakna något man aldrig har upplevt. 

Vill passa på att säga TACK till två personer. Vilka jag menar kan ni se på bilderna här nedanför men tack,tack för att ni finns, tack för att ni är en del av mitt liv. Jag älskar er av hela mitt hjärta och ni är mina hjältar och utan er skulle jag aldrig aldrig någonsin ha tagit mig ur allt det här. Jag var så deprimerad, så sjukligt rädd för livet. Inte rädd för att dö, men rädd för att inte leva. Ni är två makalöst underbara individer och er vill jag dela varje dag med. Ni är mina super N  

Fortfarande i Forshaga och försöker hjälpa till så gott det går med att städa ur ett garage. Hittade dock något mer roande mellan allt skräpkörande och plockande. Jag påbörjade förvandlingen av ett gammalt cdställ till en kryddhylla. Har lyckats få en sticka av plast under ögat, KUNDE ha varit värre, skrapat upp handleden med en skruvmejsel. KUNDE ha kört den rakt igenom OCH sen har jag mosat sönder ett finger. Ungefär där gav jag upp för idag men skam den som ger sig. Jag ska allt lyckas med mitt påhitt. 

Ska återgå till min kreativa sida och längta tills imorgon för då kommer mammas hjärta hem igen :)

Idag är det Rehab i Forshaga som gäller och jag har ännu en kväll blivit bortskämd med god mat. Har smakat bläckfisk i vitt vin för första gången och det var typ: tugga tugga svälj svälj och sen försöka känna vad det smakade. Jag vet inte om det var gott eller inte. Det smakade nästan som musslor i början som jag förövrigt kommit att gilla galet mycket men det här var så märkligt. MEN, med en man från Kroatien så lär det ju inte vara sista gången jag äter bläckfisk så antar det bara är att vänja sig eller helt enkelt, lära sig att tycka om det. MEN, det finns mycket svensk mat jag inte heller äter. Typ leverpastej och kaviar. Anyway, till detta fick vi supergod potatis, tomater och aubergine i ugn med mozarella och toppat med parmesan. och och och och och och (irritationsobjekt 2.0) eeeeeh.....jo sallad med rödlök, fetaost, kalamataoliver och körsbärstomater samt ruccola. Sen stektes pandausfilé och matkoman var ett faktum. 

Sen drömde vi oss bort till Kroatien på en svinkall altan men jag längtar dit. Till stränderna, havet, alla byggnader, chansen att få åka till Venedig som tar nån timme från Pula. Kommer bli oslagbart, en milstolpe i mitt liv, att ta mig utomlands med någon som jag älskar så hårt.

Fick en skitsnygg vårjacka och ett par benettonbyxor av Nevs mamma och gissa en som är hyperglad. Så tack! Och tack för att vi får vara här mellan varven och stöka ner. 

Till desserten blev det iallafall (klart vi måste ha dessert) vaniljyoghurt med melon, banan, hallon, blåbär med riven choklad och citronskal. 

Hepp, soffläge blir till en film. Imorgon blir en blanddag med lite städ, ett besök till kyrkogården för och besöka Victor för att sen åka hem och planera vart den nya soffan ska stå (vi ska få en hörnsoffa)

Jag har nog världens bästa jag! Nu står han lixom och planterar tomater och kryddor på balkongen som vi ska ha i vårat fina växthus som införskaffades på IKEA! Så nu ska vi bara vänta och vänta och väääänta och jag med mitt tålamod kommer tillsist ligga där och gråta av uttråkning om det inte växer tillräckligt fort. 

Hej hopp! Här är det tidernas manssyndrom för jag är sjuuuuuk! Som vanligt när jag börjar hårdträna så går det käpprätt åt helvete. Så vad vill ni ha att skvallra om nu då? Så ni kan göra andra stolta? Vet ni vet ni veeeet ni. Jag var på fest på Valborg, det var kul, jag blev onykter men inte full men ack så bakfull. Men det här har jag redan berättat för alla jag känner så ni kan få något annat att skvallra om. Typ, jag ska äta en våffla snart med SYLT på, hoppas det inte gör mig till en dålig morsa.

Valborg var perfekt. Fick träffa Fabror med familj och prata minnen med och sen blev det som sagt party. För en stund kände jag mig nästan som 15 år igen. Allsång i en 740. Hej Munkfors! Ja, det blev en tidig kväll för oss. Sen dagen efter var vi på protester där de eldade flagga och pratade om allt mellan himmel och jord. Sen grillade vi på sandgrund jag, Elin, Baby och Mela. Just perfect, precis som det ska vara.

Dags att styra upp ordningen i köket! Puss