Idag är en bra dag för att leva så lev för i HELVETE, uppdaterade jag på facebook idag runt två tiden. Bara timmarna innan hade jag storstädat kök och sovrum, påbörjat monstertvätt, tagit 2 långpromenader och räknat ner timmarna tills jag skulle hämta mini. Jag kände idag vid ett tillfälle att fan vad jag älskar mitt liv. Jag kan göra precis vad jag vill. Jag kan träna, resa, plugga, pyssla, komma på vad jag vill göra med mitt liv. Jag kan bli precis vad jag vill, när jag vill och hur jag vill men under tiden kan jag göra sådant som bara är bra för mig. Så, idag när jag gick på min promenad till dagis kände jag i hela kroppen hur jävla bra jag är, hur bra jag har det och hur lycklig jag är samt vilka förutsättningar jag har för att lyckas. Jag kände det så mycket så jag dansade genom tunneln och kände hur hela jag ville leva. Ungefär då slog det mig att jag missade en tid hos läkaren idag för min dom angående ett födelsemärke. Jag svalde oron som kom smygande, mötte upp mitt underbara barn och försökte glömma mitt slarv. 

Väl hemma, hos min underbara blivande man, kände jag bara hur hårt jag älskar honom. Hur mycket vi har gått igenom på den här korta tiden. Hur mycket han är värd och hur underbar han har varit mot mig trots att jag vissa dagar varit ett living hell. 

I tvättstugan, så ringer det. Det är läkaren. Jag hör knappt vad han säger, bara att han skäller på mig och säger en massa konstiga saker. När jag väl inser att han faktiskt säger att jag är frisk, att jag inte behöver oroa mig för knölarna i magen eller födelsemärket på magen men att jag bör ta bort det så går jag in i ett konstigt tillstånd för att sen omfamnas och gråta som en bebis som nyss slagit ut en tand. Det var inget fel på mig. Jag är frisk, jag är, TACKSAM! Jag har sett livet vändas på en dag, den tunga stenen är borta, glädjen över allt runt omkring mig kom som en tsunami. Herregud vad jag älskar livet. Fakk alla motgångar, jag ska leva här, nu, just idag och vad imorgon erbjuder, well, det är ytterligare en chans till lycka. Ni som inte vill vara en del av det livet. Skyll er själva. Ni kommer aldrig få veta vad ni gick miste om så ni överlever. Man kan inte sakna något man aldrig har upplevt. 

Vill passa på att säga TACK till två personer. Vilka jag menar kan ni se på bilderna här nedanför men tack,tack för att ni finns, tack för att ni är en del av mitt liv. Jag älskar er av hela mitt hjärta och ni är mina hjältar och utan er skulle jag aldrig aldrig någonsin ha tagit mig ur allt det här. Jag var så deprimerad, så sjukligt rädd för livet. Inte rädd för att dö, men rädd för att inte leva. Ni är två makalöst underbara individer och er vill jag dela varje dag med. Ni är mina super N  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejdå bloggen, vi ses kanske i framtiden om jag inte blir kändis. Just nu är du inte rätt för mig och jag tacka alla läsare som följt mig :) puss ...

Efter dagis tog vi ett paket plättar och sylt och gick ner till Karmen. Nova älskar att vara där och leka i vattnet och cykla. Mycket barn och liv och så kom Elin med glass och dricka och så blev det mys av allting. Lite senare kom Neven och Josef oc...

Häromnatten när vi skulle åka buss så skulle vi beställa smsbiljett. Den telefon vi skulle beställa ifrån hade problem med simkortet och ville ta lite tid på sig att starta så när bussen kom fick vi lite panik. Vi bad busschauffören om att få åka med...

I fredags blev jag hela 25 år och tacka fan för att jag fick åldersnojja direkt. Känns som jag ligger efter i livet. Så mycket jag skulle vela ha haft gjort för längesen men antar att det inte är för sent för att kämpa vidare. Snart är det iallafall ...

Ska sammanfatta vår Kroatienresa och bjuda på många bilder :) Mycket nöje!  Måndag Vi gick upp mitt i natten för att åka till Norge där flyget skulle gå runt halv åtta på morgonen. Flyget som skulle ta oss till underbara Kroatien. Lagom nervös...