Direktlänk till inlägg 17 juni 2012
Jag fick ju något smått panik igår morse när jag insåg att klockan var en timme över vad jag hade ställt den. Remember att ställa klockan rätt, så att den ringer även på Lördagar. Shit happens. Det var inte: Godmorgon älskling, jag går upp och gör frukost igår. Det var snarare: Godmorgon älskling, jag går upp och skalar potatis. Why? Jo, jag skulle styra potatissallad till en sisodär 10 personer. Så skala skala skala, koka, kyla, skiva, KLADDA!
Sen tog jag gubben under armen och begav mig till släktträffen på Kvarnberget. Underbara människor som gav så mycket energi och positiv feedback, som tog Neven under vingarna, kramade om honom, pratade med han, fick han att känna sig som en i gänget. Jag önskar jag hade bättre kontakt med den delen av släkten. Det vore ett ytterligare tillskott bland trevliga människor fyllda med kärlek. Så trots att vi bara stannade i dryga timmen var jag fylld med energi och då var det läge att bege sig till den lite mer livliga släktträffen. Det var de närmaste som samlades, saknade dock Karin där. Vi skrattade, skämtade och det var längesen jag vred mig så av skratt. Underbara familj!
Det känns bra att ha hittat hem där borta. Ni betyder och det var underbart att få träffa alla sina kusiner igen. Att de vuxit så mycket så de hänger med i vuxenskämt, ja de var värre än oss ibland. Haha!
Kvällen avslutades hos svärmor med ett glas vin som jag hällde ut över altanen så jag tog väl mer eller mindre två. Sen var det ju fotboll och shopping på Ellos. Rätt intressant att jag kan ha deras barnstorlekar, haha! Vilket hån! Well, det blir billigare!
Tack alla inblandade för en tokbra dag!
Hejdå bloggen, vi ses kanske i framtiden om jag inte blir kändis. Just nu är du inte rätt för mig och jag tacka alla läsare som följt mig :) puss ...
Häromnatten när vi skulle åka buss så skulle vi beställa smsbiljett. Den telefon vi skulle beställa ifrån hade problem med simkortet och ville ta lite tid på sig att starta så när bussen kom fick vi lite panik. Vi bad busschauffören om att få åka med...
I fredags blev jag hela 25 år och tacka fan för att jag fick åldersnojja direkt. Känns som jag ligger efter i livet. Så mycket jag skulle vela ha haft gjort för längesen men antar att det inte är för sent för att kämpa vidare. Snart är det iallafall ...